Pappa
Jag vill leva med tron att allt är möjligt om man bara vill och "ger sig fan" på att lösa det.
Jag vet hur det känns att kämpa för att få det man önskar och vill.
Men det knyter sig i magen och jag känner mig så frustrerad, trasig, tung i hjärtat och fruktansvärt ledsen över att inte kunnat göra någonting för att få ha min pappa kvar i livet.
Att jag inte kunde ändra på situationen han och vi försattes i.
När tankarna slår på så känner jag att det blir tungt att andas och ögonen fylls av tårar.
Jag har så mycket jag vill berätta för dig.
Varje gång jag löst något själv, borrat upp något, skruvat ihop något eller om jag lagat något själv brukade jag alltid ringa dig och du lät så stolt.
När jag ringde dig och vi pratade om olika lösningar på mina projekt, när bilen gick igenom besiktningen och när det gick bra för mig så älskade jag höra din röst som utstrålade stolthet för din önskan var ju alltid att vi skulle klara oss själva.
Du löste allt själv under hela ditt liv och det fanns inget du inte klarade av när det kom till händiga projekt.
Du hjälpte alltid alla du kände, och även dom du inte kände om dom behövde hjälp.
Du var enormt social och älskade prata med folk och du var alltid glad och trevlig.
Alla jag vet älskade dig och såg dig som en snäll och omtänksam människa.
Du fattas mig och jag såg ju ett liv med många år ihop med dig, att du skulle bli gammal och grå.
Att du skulle få uppleva livet nu när vi alla syskonen fått barn.
Mina barn fick många år med dig och dom har starka minnen av dig, det är jag så tacksam för men mina syskons barn har bara en träffat dig men han var för liten för att minnas dig och dom andra har aldrig träffat dig och det gör mig så ledsen. Barn älskade
dig, du var världens bästa "lekfarbror" även för barn som inte kände dig.
Vi pratar om dig oftast ditt minne lever kvar och även dom barnbarn som aldrig träffat dig kommer växa upp och veta vilken underbar människa du var för vi håller dig "vid liv" via våra minnen.
Men fortfarande snart 4år senare så känns det fortfarande fruktansvärt overkligt att aldrig få krama om dig eller prata med dig och höra din röst igen.
Det gör så ont, du fattas mig Pappa. Dennis Wahlgren
Sista orden du sa till mig var när jag och mamma lämnade dig kvällen innan, då sa du
-Hej då mina älsklingar.
Det glömmer jag aldrig ❤️
