/ Allmänt / Tankar och Funderingar /

Mitt liv efter separationen

Jag blev lämnad 2011 efter en 6årig relation och två barn.
Barnen var 1 och 3år .
Det var en enorm chock för mig för jag var fortfarande mammaledig med dottern och nu skulle jag inte få se dom varje dag mer.
Han träffade en ny som han fortfarande har en relation med och två barn idag med.
Det var en enormt tuff tid.
Vi umgicks mestadels alltid med hans vänner under dessa år så när han försvann så försvann dom med automatiskt.
Jag hade varit mammaledig två gånger med eget företag så det blev en tuff sits, jag hade dessutom flyttat in i hans bostadsrätt och köpte aldrig in mig för när vi fick barn så kände jag mig väldigt trygg och tänkte aldrig att vi någonsin skulle lämna varandra eftersom vi hade familj nu. Naivt, jag vet men kände verkligen så.
Mitt hjärta krossades totalt, min familjedrama gick i kras, skulle vara utan barnen, skulle klasshatets könskor av att "min" man och mina barn skulle ha en annan kvinna där ibland. "Min"man skulle nu vara någon annans. Min familj skulle nu vara någon annans med. 
Min ekonomi var inte så stark eftersom jag varit hemma med barn två gånger ganska tätt.
Jag skulle hitta ett nytt hem och dessutom med en föräldrapeng som inkomst. Usch det var tufft.
Jag bodde kvar i nästan 7månader i "vårt"gemensamma hem tills jag fick min lägenhet men var där 2+2 med barnen. Så när det var hans tur 2dagar sov jag hos vänner och mina föräldrar. Det var hemska månader. Mitt hem som jag känt mig trygg i under 6år var nu en jobbig plats för jag bara kände mig oönskad, han ville ju att jag skulle flytta ut så han kunde fortsätta med sitt liv.
Jag fick min lägenhet 1/9-2011 och det var tufft men samtidigt skönt med mitt eget, jag satte mig i hallen i denna tomma lägenhet och bara Andrées ut, här skulle jag och barnen få en trygg och kärleksfull plats.
Första åren var hemska.
Hade kontakt med en tjej genom min blogg ang att träffa någon ny efter man blivit lämnad.
Jag personligen hade några år efter min separation där jag kände mig otrogen om jag träffade någon. Ganska komiskt eftersom i mitt fall hade mitt ex träffat en ny och hade en ny relation.
Men jag kände mig otrogen mot mina egna känslor.
Tjejen kände samma och förstod inte varför och hon vågade inte säga det till någon för hon kände sig dum.
Men jag kände samma, detta var ju för att det inte finns en KNAPP, tyvärr. Jag älskade mina barns pappa på den tiden, han var ju den jag ville leva med och skaffa familj med. Så bara för ens kärlek slutar älska en så kan man inte bara bestämma över sina egna känslor.
För mig tog det lång tid att komma över och få känslorna att släppa.
Så hur märkligt det än låter så hade jag dåligt samvete och kände mig otrogen av bara tanken att vara med en ny man.
Det tar tid, och låt det ta tid.
Detta är nu väldigt många år sedan men det tog nog 1-2år innan jag kunde släppa dom känslorna.
Alla är vi olika och känn dig aldrig dum över hur du känner. ❤️🙏🏻

2015 blev min pappa sjuk i cancer och jag gick på autopilot fram tills han somnade in 29/8-2016
Jag har inga starka minnen under den tiden utöver min pappa, jag var inte riktigt närvaro i mitt liv just då. Tog hårt på mig att se min pappa vara så dålig och bli sämre och sedan somna in. 😢
Jag ville hitta något som tog upp min tid 200% för att slippa tänka på att jag förlorat min pappa så jag letade upp en lokal som behövde totalrenoveras och körde på med att öppna min salong. 
Jag öppnade 2/2-2017
Så åren har rusat iväg.
Jag är tacksam för min salong och allt jag åstadkommit och den styrka och erfarenhet jag besitter.
Muren är dock stark tyvärr som resultat av sveket från min separation så det gör det svårt för mig att lita på någon igen.
Det var en stor chock för mig.
Känslor går inte styra givetvis men tillvägagångssättet kan man styra, med respekt och tyvärr blev det inte så bra där.
Men idag har vi en fin relation som föräldrar till våra barn och det är enormt viktigt.
Dom är viktigast i mitt liv ❤️🙏🏻