/ Allmänt /

Redo

Jag är så redo, vill släppa in men är samtidigt rädd.
Får tygla mig när allt känns så bra.
Men jag måste.
Får se vad som händer.
Vill inte hålla igen förmycket heller för då kan det ge fel signaler.
Jag är så rädd för att bli besviken, sviken och lurad.
Det är skadan som sitter djupt.
Men jag måste våga.
Jag har tyckt det varit så skönt att varit ensam länge och undvikit riskerna.
Bara haft mig själv och barnen.
Men saknaden av att känna sig älskad av en man finns där.

Jag är redo, tror jag.
Får se vad som händer...
/ Allmänt /

Orkar inte bry mig.

Ibland tänker jag på vilket intryck jag ger andra.
Förr handlade hela mitt liv om det, hur jag trodde att andra ville jag skulle va...
Aldrig om vem jag var.
Efter min seperation som oxå blev min brytpunkt i mitt liv, och där vissa saker blev minimala i det stora hela.

Jag har älskat uppmärksamhet och bekräftelse sen liten flicka.
Men aldrig i bekostnad av andra, det är viktigt att veta gränser.

När jag växte upp var det viktigt för mig att försöka följa "mallar" om att vara så bra tjej som möjligt.
Allt skedde tillslut omedvetet.
Jag försökte vara någon jag inte var, efter en tid så vet du tillslut inte vem du är längre.

Jag levde ett liv anpassat på andra.
Följder av det var ofta ångest om jag hade varit ute och festat och slappnade av, då blev det en  kontrast jag inte kunde hantera.


Efter min seperation så fick jag ett perspektiv på livet, vad som egentligen är viktigt och spelar roll.

Jag tog lång tid på mig för att hitta mig själv.
Många tårar och stor självinsikt som gjorde fruktansvärt ont många gånger men gav samtidigt en stor lättnad när jag väl trängt igenom murarna jag byggt upp.
Idag står jag för vem jag är!
Jag är trygg i mig själv, jag gör som jag känner för och bryr mig inte om sånt som "man borde inte", "det hör inte till normen", "det får du inte erkänna", och saker man inte ska göra för det uppfattas si och så!

Jag orkar inte bry mig.
Jag vill vara den jag är.
Om jag uppfattas som ytlig för jag lägger ut egobilder, ja då får folk uppfatta mig så!
Dom som känner mig vet!

Men givetvis gillar jag yta, jag jobbar ju med det.
Men jag har ett enormt hjärta, är en bra mamma, vet att jag är en bra partner och vän.
Jag är en sjukt driftig och självständig kvinna som har mål.

Om ytan är det enda folk ser hos mig så är det deras problem för jag kommer aldrig anpassa mig efter andra igen.
Däremot så är jag givetvis sjukt aktiv på mina medier om mig själv mycket för jag har tiden.
Hade jag haft partner hade det säkert varit stor skillnad för tiden inte hade funnits på samma sätt.
Har många gånger tänkt att enbart använda min Fb till konsten och frisöryrket.
Men har inte beslutat mig än.

Anledningen är att det kan bli förmycket.
Blir som en öppen bok för alla, jag gillar va öppen och ärlig men kanske vill begränsa det till mina närmsta.
Får se vad som händer.

Jag vet oxå att min öppenhet och mina bilder drar åt sig fel typer som tror det ena och andra och det är tröttsamt och dom åker ut en efter en.
Vad har hänt med dagens gentlemän?
Finns det några kvar egentligen?
Min erfarenhet av kontakt med andra könet i denna media värld är att det inte tar många meddelanden förrän det går över på sexsnack, och bilder.
När jag var singel innan barnens pappa var det inte så.

Vi vill känna oss speciella och det gör vi inte när meddelanden handlar om att dom vill visa sin kropp och en bild på "stoltheten" efter Hej! 
Kom igen... Avtändande! 

Bekräftelse behöver alla men poängen är att kunna bekräfta sig själv så pass så man inte behöver andras.
Har man en partner minskar behovet för man får det automatiskt av varandra.
Alla behöver känna sig viktiga, älskade och speciella.
Jag jobbar fortfarande på att klara allt själv.
Viktigt att veta och acceptera är att det inte är fel att gilla uppmärksamhet och bekräftelse!





Puss på er!


/ Allmänt /

Varannan vecka liv.

Det e sjukt vilka kontraster det är i mitt liv.
Måndag udda v.
Börjar jobba 10.00-16.00 hämtar barnen  på skolan, tar oftast lite tid att få dom därifrån.
Hem och laga mat och försöka umgås lite.
Slänga in dom i duschen innan sängen och vi lägger oss tillsammans alla tre.
Det blir vår mysstund då vi kan prata om vad dom gjort veckan hos deras pappa och hur skolan varit.
Älskar somna med dom nära eftersom jag annars sover ensam i 180 sängen.
Tisdag ringer klockan 06.15 och Anton brukar gå upp direkt medans sönntutan Tyra får man dra upp.
Jag hoppar in i duschen och barnen får frukost.
Kläder på och frukt i väskan sen går vi till skolan 08.00.
Jag cyklar till jobb och jobbar 9-16.
Sen är det samma visa fram till helgen.
Helgen försöker vi hitta på något kul och även hälsa på mormor och morfar.
Måndagen kommer och det är byte till deras pappa, som oftast märks på barnen och dom är lite låga.
Dom tycker det är jobbigt och kommer nog aldrig tycka det är kul men vi för det bästa vi kan av situationen.
Veckan utan barnen jobbar jag 10-21 och när helgen kommer jobbar jag även lördag.
Sen blir det något kul med vänner eller tillbringar jag tid i studion med färg och penslar.

Mellan varven dagligen försöker jag uppdatera mig på socials medier för att sprida min konst.

Stora kontraster att kastas ut i singellivet ena veckan och familjeliv nästa.