/ Allmänt /

Åhhh pappa

Vad jag än gjorde pappa, så var det aldrig tillräckligt...
Jag är precis som du och finns inget som är omöjligt, har svårt att ta ett nej och att höra att något inte går.
Ville göra något som ingen någonsin gjort som helt plötsligt fick allt att vända.
Men visste inte vad jag skulle göra.....
Otroligt vilken kämpe du var som trots den smärta så höll du dig uppe för oss.
Du försökte in i det sista att alltid le och få oss att skratta trots att din kropp hade så ont.
Du hade svårt att andas men du kämpade något fruktansvärt.
Du har alltid satt oss före dig själv, du har alltid satt andra före dig själv.
För första gången i ditt liv fick du tänka på dig själv och släppa taget och slippa den smärtan du bar.
Du betalade ett högt pris för att få leva kvar hos oss... Nu var det dags.
Jag önskar vi kunde gjort något.
Att ett mirakel skulle ske..
Men det största miraklet hade ju redan skett och det var DU, att du fanns i vårt liv.
Jag tror att man bara får ett mirakel i detta livet och vårt mirakel var du ❤️
Jag önska bara på många år till med dig.
Jag vet att du ser oss och finns här med oss för alltid ❤️
Men pappa, det gör så jävla ont....
Men trösten är att du slipper ha ont... ❤️
Du var "One of a kind" 
En människa med så stort hjärta är sällsynt.
Du vet hur mycket du betydde för oss och hur mycket vi älskar dig ❤️
Jag kommer fortsätta skriva till dig på din "vägg"
Jag tror någonstans att du läser det, som du alltid gjorde.
Du flinade när jag lämnade "Gosedjuret" i söndags, vi sa du skulle krama om den när du saknade mamma och låssas att det va hon.
Du skrattade till och kramade om den.
Du sov med den en natt och när jag kom på morgonen låg du med ansiktet ända in i nallen.
Du tog förmodligen dina sista medvetna andetag i nallen. 😢
Önska jag varit hos dig när du fick det jobbigt och kom in i den märkliga okontaktbara fas du var i när jag kom vid 8. 
Mitt största bekymmer den morgonen var att jag spillt kaffe på tröjan när jag parkerade utanför sjukhuset.
Jag tänkte att nu kommer du skratta åt mig för jag var klumpig.
Istället möttes jag av dig som låg och "kippade" efter luft och var okontaktbar.
Va fan hände pappa?
Varför?
Du lpg alldeles ensam.
Jag hoppas innerligt att du inte märkt när det hände..
Sköterskan svarade mig lite förvirrat när jag frågade vad som händer med honom!
Hon svarade att - han sover väl?
NEJ!! Han sover inte så, svarade jag!!
-jag vet inte sa hon, får väl gå och kolla?!
Sköterskan som skulle tagit blodtrycket 06.00, valde att inte väcka honom för det , för han sov så gott!!
Vi kommer aldrig få veta om du låg likadant när hon va inne, som hon uppfattade "sov så gott"
Hade hon gjort sitt jobb hade kanske läget varit annorlunda nu?
Det kanske aldrig hade gått att göra annorlunda ändå men alla funderingar tär sönder en.
Bara du inte låg själv och var rädd och inte lyckades larma.
Tanken på det får mig att gå sönder...
Hoppas verkligen inte det var så!
Vi har så mycket frågor som behöver svar.
Varför var du inte uppkopplad så man såg utifrån om något ändrade sig?!
Du låg på infektionen som egentligen inte var rätt, dom har inte den utrustningen där.
Varför fanns ingen fokus på hjärtsvikten?
Vi kommer få träffa en läkare på avdelningen som förhoppningsvis kan ge oss lite ro i dom frågorna. 

I natt sov mamma med nallen och vi alla kramar den och kommer alltid göra och tänka extra på dig.
Den kommer alltid finnas hos oss ❤️
Dennis Wahlgren




/ Allmänt /

Pappa och den jävla cancern

Ingen bra dag för pappa idag. Igår va oxå tufft för honom.
Fruktansvärt att sitta och se honom må så dåligt utan att kunna göra något för honom.
Vårt stöd, kärlek och närvaro är vad vi kan men jag vill bara att han ska bli piggare, slippa ha så ont, slippa infektionerna och kunna vara hemma.
Jag vill stå i mitt fönster och se honom och mamma komma körande med bilen.
Jag vill köra på våra utflykter som vi brukar och åka på våra "lopperundor" och snacka om vilka som bara va skit eller vilka loppisar som va bra.
Jag vill höra min pappas skämt och skratt och när han skojar med mamma om olika saker som ska göra henne generad 😂
Jag vill se dig göra din specialardans som du alltid gjort och vi skrattar.
Jag ber och hoppas på ett mirakel för ingen är som du pappa.
Du är inte som andra för du är MIN papps ❤️
Detta ska inte vara såhär nu, du är 63år och du ska inte vara så som du är nu och du ska inte spendera dagarna på sjukhuset och ha ont.
Vet att vi betyder mycket för dig och du vet allt som vi känner för dig.
Jag vill sitta hos dig hela dagarna men jag vet att du måste vila och när vi är där så kämpar du för att hålla dig vaken och det går ju inte om du ska bli frisk, då behöver du vila.
Jag önska det fanns något som kunde få dig att äta, för du är trött på vårt och sköterskornas tjat men jag vill att du ska få i dig något.
Din kropp måste orka och det gör den inte utan mat men förstår att det inte går när du har ständig mättnadskänsla och illamående.
Du borde röra dig med och komma upp från liggande ställning men det går inte heller för du har ingen ork och kraft, men det är så viktigt att komma upp.
Det är en ond cirkel.
Ditt blodtryck har varit alldeles förlågt, men med vätska i lungorna så har man väntat med dropp för att få upp blodtrycket för det kan ge mer vätska i lungorna.
Igår fick du dropp och vätskan i lungorna var tömt, men nu med droppet finns risken att det kommer tillbaka men du måste få dropp för blodtrycket.
Ond cirkel igen.
Älskar dig papps, ge dig aldrig!
-En "Walle" ger sig aldrig!, har du alltid sagt.. Så fan ta dig om du inte håller det.
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket.
❤️
Dennis Wahlgren



/ Allmänt /

Min pappa har cancer.

Den största fasan som man aldrig trodde skulle drabba oss kom till min älskade pappa.
Det man endast läst om och hört drabba andra, har drabbat oss.
Min pappa fick besked i höstas att han hade prostatacancer och metastaser i skelettet.
Vår värld rasade...
Alla tankar och alla frågor som kom upp i huvudet..
Vad innebär det?
Kommer han inte leva så länge?
Kommer han ha enorma smärtor och hur kommer han må.

Sen har det varit ganska tufft.
In och ut från sjukhus och det går inte beskriva hur smärtsamt det är att se sin pappa långsamt bli sämre, må dåligt, må illa, ha ont och bli så enormt mager.
Allt jag velat säga har jag sagt men det är så mycket mer jag vill uppleva med min pappa.
Att se honom bara ligga i sängen och inte ha ork att resa sig eller gå längre är overkligt.
Min pappa som alltid haft mycket fart och fläkt, min pappa som alltid fixat och donat allt, min pappa som alltid körde hit och dit och var igång, ligger nu bara ner.
Och tanken på hur jobbigt han har det gör så ont.
Det måste vara fruktansvärt att inte vara kappabel till att ta sig runt själv, att inte ens kunna gå upp och ta en kopp kaffe själv måste vara så himla tufft för honom.
Nu åkte han in i dag igen till sjukhuset för att han får andnöd när han försöker resa sig upp.
Förmodligen vätska kvar i lungan som gör detta.
Märker på mina barn att dom blir obekväma i denna känsliga situation när vi hälsar på så dom nästan undviker pappa.
Det är ju för dom inte könner igen sin morfar och dom vet inte hur dom ska betee sig i denna känsliga situation men samtidigt så vet jag vad det betytt för min pappa om dom spenderar tid med honom.

Jag önskar pappa blir piggare och vi får några år till ihop.
Blir så arg oxå på sjukvården då läkaren intw tycker pappa är sjuk nog för att få ASIH, Avancerad Sjukvård I Hemmet.
Seriöst!
Hur sjuk ska han då va?
Nu får han åka till akuten varje gång och vänta timmar på att bli inlagd.
E detta klokt?!
"Grismat" serveras på sjukhuset oxå!
Nä , det är inte ens värdig mat för grisar!

Fruktansvärt att se, dom som ligger inlagda har oftast redan aptitoroblem och få den maten som är grå och färglös och smakar "skit", är inte klokt!
Potatisgratängen som kom en dag var riktigt grå med en kall rå falukorv!
Kom igen?!
Intw konstigt att han inte får i sig nån mat!
Därför bättre om han varit hemma och ätit lagad mat, han gick upp 2kg på en vecka sist han va hemma.

Min älskade pappa som alltid funnits där för oss och hjälp oss med allt , nu kan vi inte hjälpa dig.
Merän ge dig stöd och kärlek.

Du är värd så mycket mer.... ❤️❤️❤️❤️❤️