Sorgen
Jag kommer alltid känna en saknad, en saknad av tid som familj med små. Mina drömmar om det gick i kras tidigt i barnens liv och den tiden får jag aldrig tillbaks 😢
Jag är självklart oerhört tacksam för allt jag gjort ändå som inte varit möjligt om jag inte blivit ensam tidigt med barnen. Spenderade oerhört mycket tid med mina föräldrar och familj vilket jag idag är glad flr att t fått den tiden med min pappa
och barnen fick mycket tid med honom innan han lämnade oss. Men den längtan och saknad av tid jag inte hunnit med, kommer nog alltid finnas hos mig.
Barnen var endast 1 och 3år när vi separerade och allt blev en enda röra i mitt hjärta och hjärna.
Jag tog mig igenom tuffa år och jag är tacksam, men att tiden gått för fort och barnen blivit stora snabbt känns tungt.
Jag hade min tid då och den tiden kan jag aldrig ta tillbaks, nu är jag förbi den tid och min dröm om familjeliv med barn tillsammans med en man blev inte.. nu fyller jag 45 och får acceptera att mitt liv inte riktigt blev som jag trodde. Men det
har blivit bra ändå 🙏🏻
Även om allt rasar, så tar det tid men det byggs upp igen… även om det inte byggs upp som tidigare så får det en ny form men behöver inte betyda till det sämre.
Jag har accepterat den sorgen i mitt liv och sorgen över att jag inte fick fler barn eller leva mitt familjeliv på det sätt jag själv vuxit upp på, men jag har underbara barn som jag alltid fokuserat på och haft mycket kvalitetstid med på mina veckor
och samtidigt kunnat satsa på min karriär som konstnär och frisör.
❤️🙏🏻