/ Allmänt / Tankar och Funderingar /

Öppna förhållande?

Som frisör 26år så får man höra mycket och som singel i 8år får man höra mer...
Något jag ofta stöter på är hur olika folk valt att leva för att vara lyckliga.
Öppet förhållande är extremt vanligt och fungerar för vissa.

Tycker dock ämnet är extremt intressant.
Vi är ju skolade tidigt att man "ska" vara unik med en partner och gärna av samma kön.
Man ska få barn med en partner och där lever man lyckliga resten av livet.
Vi vet ju alla att det sällan blir så tyvärr.
Många resonerar att man borde skaffa en partner som man känner blir en bra förälder och denne skaffar man barn med sedan träffar man någon som man ska leva med.
I min värld finns inga rätt och fel, det som gör en lycklig är den vägen man ska gå, utan att skada eller skadas på vägen.

Öppet förhållande väljer många för att inse att det kommer va svårt eller nästintill omöjligt att endast vara med en person hela livet, men kärleken är stark och dom särar på sex och känslor. 
Jag tror dock att OM man klarar leva så, så håller dom relationer länge..
I monogama förhållande så vet vi att dom vanligaste problemen som uppstår är, svartsjuka, otrohet och oärlighet, det undviker man säkert till stor del i ett öppet.
Men hur klarar dessa människor "stänga" av ägandekänslan och att inte må dåligt av att veta att lusten finns till fler?
Jag älskar psykologi och hur människan fungerar och finner just detta då väldigt intressant.jag personligen har aldrig levt så eller ens tänkt tanken, men vet idag att det är otroligt vanligt.

Hur tänker ni runtom detta?

Vi vet ju att i många relationer så är lusten och spänningen stark och det är väldigt lätt att någon av parterna "trampar" över till andra sidan..
Många i öppna förhållande resonerar att då är det bättre och vara ärliga och göra det öppet. 
Frågorna jag ofta ställer mig själv efter dessa år är att, ska man tvunget behöva dela för att det ska fungera?
Vill man dela den man älskar med någon?
Vet att många resonerar att dela sin partner med någon annan är endast sexuellt och inget konstigare än att denne går på massage eller något annat för njutning.
Några säger att vi många gånger i monogama relationer tror att vi "äger" den andre och därav blir förlusten och hjärtekrossaren stor pga vi trott vi ägt varandra, och att man inte kan äga någon utan det ligger endast i vårt "stora Ego"..
Detta är extremt vanligt men oxå väldigt tabubelagt.
Hur tänker ni runtom detta?
relationer / öppet förhållande