/ Allmänt /

Pappa

Dagarna har varit extremt tunga sen du lämnade oss.
Vi pratar mycket och vi gråter och skrattar i omgångar.
Otroligt hur nära gråt och skratt kan vara i en sån här skör situation.
Vi tänker på allt roligt du sagt och gjort.
Du fick alltid oss att skratta.
Du var så unik.
I natt sov Anton hos mormor, han hade vaknat till och kollade på sin telefon då han hörde din röst.
Han trodde först det var mormor som pratade i sömne, men det var din röst Pappa.
Du sa,
- Här är jag...
Det va så skönt att höra, när Anton berättade.
Snälla Pappa, gör det fler gånger.
För är det någon som kan göra sig hörd så är det du.
Men detta gjorde så vi fått lite ljus i allt mörker och vet att du är här hos oss.
Idag ska vi träffa läkaren som gjorde allt för att rädda dig och vi ska få lite svar på våra frågor, så många svar han kan ge på vad som hände, och varför det hände.
Samtidigt som vi behöver svaren är man rädd för att höra saker som kommer göra ondare.
Men vi måste få veta, för att klara av detta..
Jag lyssnar Pappa, ta kontakt igen ❤️