/ Allmänt /

Åhhh pappa

Vad jag än gjorde pappa, så var det aldrig tillräckligt...
Jag är precis som du och finns inget som är omöjligt, har svårt att ta ett nej och att höra att något inte går.
Ville göra något som ingen någonsin gjort som helt plötsligt fick allt att vända.
Men visste inte vad jag skulle göra.....
Otroligt vilken kämpe du var som trots den smärta så höll du dig uppe för oss.
Du försökte in i det sista att alltid le och få oss att skratta trots att din kropp hade så ont.
Du hade svårt att andas men du kämpade något fruktansvärt.
Du har alltid satt oss före dig själv, du har alltid satt andra före dig själv.
För första gången i ditt liv fick du tänka på dig själv och släppa taget och slippa den smärtan du bar.
Du betalade ett högt pris för att få leva kvar hos oss... Nu var det dags.
Jag önskar vi kunde gjort något.
Att ett mirakel skulle ske..
Men det största miraklet hade ju redan skett och det var DU, att du fanns i vårt liv.
Jag tror att man bara får ett mirakel i detta livet och vårt mirakel var du ❤️
Jag önska bara på många år till med dig.
Jag vet att du ser oss och finns här med oss för alltid ❤️
Men pappa, det gör så jävla ont....
Men trösten är att du slipper ha ont... ❤️
Du var "One of a kind" 
En människa med så stort hjärta är sällsynt.
Du vet hur mycket du betydde för oss och hur mycket vi älskar dig ❤️
Jag kommer fortsätta skriva till dig på din "vägg"
Jag tror någonstans att du läser det, som du alltid gjorde.
Du flinade när jag lämnade "Gosedjuret" i söndags, vi sa du skulle krama om den när du saknade mamma och låssas att det va hon.
Du skrattade till och kramade om den.
Du sov med den en natt och när jag kom på morgonen låg du med ansiktet ända in i nallen.
Du tog förmodligen dina sista medvetna andetag i nallen. 😢
Önska jag varit hos dig när du fick det jobbigt och kom in i den märkliga okontaktbara fas du var i när jag kom vid 8. 
Mitt största bekymmer den morgonen var att jag spillt kaffe på tröjan när jag parkerade utanför sjukhuset.
Jag tänkte att nu kommer du skratta åt mig för jag var klumpig.
Istället möttes jag av dig som låg och "kippade" efter luft och var okontaktbar.
Va fan hände pappa?
Varför?
Du lpg alldeles ensam.
Jag hoppas innerligt att du inte märkt när det hände..
Sköterskan svarade mig lite förvirrat när jag frågade vad som händer med honom!
Hon svarade att - han sover väl?
NEJ!! Han sover inte så, svarade jag!!
-jag vet inte sa hon, får väl gå och kolla?!
Sköterskan som skulle tagit blodtrycket 06.00, valde att inte väcka honom för det , för han sov så gott!!
Vi kommer aldrig få veta om du låg likadant när hon va inne, som hon uppfattade "sov så gott"
Hade hon gjort sitt jobb hade kanske läget varit annorlunda nu?
Det kanske aldrig hade gått att göra annorlunda ändå men alla funderingar tär sönder en.
Bara du inte låg själv och var rädd och inte lyckades larma.
Tanken på det får mig att gå sönder...
Hoppas verkligen inte det var så!
Vi har så mycket frågor som behöver svar.
Varför var du inte uppkopplad så man såg utifrån om något ändrade sig?!
Du låg på infektionen som egentligen inte var rätt, dom har inte den utrustningen där.
Varför fanns ingen fokus på hjärtsvikten?
Vi kommer få träffa en läkare på avdelningen som förhoppningsvis kan ge oss lite ro i dom frågorna. 

I natt sov mamma med nallen och vi alla kramar den och kommer alltid göra och tänka extra på dig.
Den kommer alltid finnas hos oss ❤️
Dennis Wahlgren