Minnen
Är det fler än jag som upplever minnen som smärtsamma och tunga?
Minnen från min barndom påminner om en underbar tid när min pappa levde, mina mor och farföräldrar och då släktingar fanns hos oss som idag inte är kvar. Minnen som barn då döden och sorg inte existerade i tankarna.
Minnen av vänner och fina stunder med människor som idag inte finns kvar.
Minnen av nära som var unga och friska.
När jag ser minnen av bilder på barnen som små blir jag glad men samtidigt ledsen för jag saknar den tiden som gått alldeles för fort och livet blev inte som jag föreställde mig. Jag föreställde mig att min pappa som på bilderna satt och höll barnen som
bebisar , skulle idag stå vid deras sida på avslutningarna hand i hand med mamma och se stolta ut.
Jag tycker minnen gör ont, är jag den enda? ❤️🙏🏻
