theresewahlgren.blogg.se

Givetvis är jag jättenöjd, men min känsla är densamma.

Jag älskar barn och älskade vara gravid och hela känslan.

Min känsla är densamma som den som går och längtar efter barn.

Det är svårt att tro men så är det.

Jag lider med dom som inte kan eller att det blir, haft många vänner genom åren som gått igenom ivf och några har lyckats och några inte.

Men alla vi som redan "borde" vara nöjda kan inte heller bortse från våra känslor och våran önskan bara pga av att många inte kan?

Blir ledsen nör jag hör att folk tycker att vi som har haft turen och privelegiumet att få barn inte bör lägga ut bilder,  skriva om våra barn hela tiden eller snacka om det så mycket av respekt till folk som inte kan.

Jag har full respekt för andra men kan inte leva mitt liv efter det , jag ska inte behöva dämpa mig och mina känslor pga av det.

Jag vet hur det känns att leva i tron om att inte kunna få barn, jag var helt söker på att jag inte kunde bli med barn, och levde i den tron i många år.

Jag hade levt i långa förhållanden och slarvat med P-piller och aldri ( tack och lov) blivit gravid!

Jag och mitt ex försökte i 1,5 år och beslöt oss för att få hjälp.

Innan vi hann fullfölja så blev jag gravid.

Med Tyra tog det ungefär samma tid innan jag väntade henne.

För att göra hela storyn kort så levde jag länge med den tron, varje månad mensen kom så rasade man totalt för man visste då att allt sköts upp ytterligare.

Jag känner med alla er som inte kan, men min önskan att få uppleva det igen är den samma.

Kanske oxå ännu starkare ön någonsin för jag ville inte ha en familj som skulle splittras så tidigt som vår gjorde, så önskan att få en hel familj med någon en dag är stor.

Men om det inte blir ett barn till så är jag jättenöjd ändå såklart!

Man blir ju mer bekväm nu ju större mina barn blir så visst, att börja om igen kanske blir svårt.

Jag vill inte ha ett barn nu, utan i framtiden om några år iså fall.

Men sluta hacka på oss som redan har barn att vi inte får känns som många sv oss gör!