theresewahlgren.blogg.se

Förr handlade hela mitt liv om det, hur jag trodde att andra ville jag skulle va...

Aldrig om vem jag var.

Efter min seperation som oxå blev min brytpunkt i mitt liv, och där vissa saker blev minimala i det stora hela.

Jag har älskat uppmärksamhet och bekräftelse sen liten flicka.

Men aldrig i bekostnad av andra, det är viktigt att veta gränser.

När jag växte upp var det viktigt för mig att försöka följa "mallar" om att vara så bra tjej som möjligt.

Allt skedde tillslut omedvetet.

Jag försökte vara någon jag inte var, efter en tid så vet du tillslut inte vem du är längre.

Jag levde ett liv anpassat på andra.

Följder av det var ofta ångest om jag hade varit ute och festat och slappnade av, då blev det en  kontrast jag inte kunde hantera.

Efter min seperation så fick jag ett perspektiv på livet, vad som egentligen är viktigt och spelar roll.

Jag tog lång tid på mig för att hitta mig själv.

Många tårar och stor självinsikt som gjorde fruktansvärt ont många gånger men gav samtidigt en stor lättnad när jag väl trängt igenom murarna jag byggt upp.

Idag står jag för vem jag är!

Jag är trygg i mig själv, jag gör som jag känner för och bryr mig inte om sånt som "man borde inte", "det hör inte till normen", "det får du inte erkänna", och saker man inte ska göra för det uppfattas si och så!

Jag orkar inte bry mig.

Jag vill vara den jag är.

Om jag uppfattas som ytlig för jag lägger ut egobilder, ja då får folk uppfatta mig så!

Dom som känner mig vet!

Men givetvis gillar jag yta, jag jobbar ju med det.

Men jag har ett enormt hjärta, är en bra mamma, vet att jag är en bra partner och vän.

Jag är en sjukt driftig och självständig kvinna som har mål.

Om ytan är det enda folk ser hos mig så är det deras problem för jag kommer aldrig anpassa mig efter andra igen.

Däremot så är jag givetvis sjukt aktiv på mina medier om mig själv mycket för jag har tiden.

Hade jag haft partner hade det säkert varit stor skillnad för tiden inte hade funnits på samma sätt.

Har många gånger tänkt att enbart använda min Fb till konsten och frisöryrket.

Men har inte beslutat mig än.

Anledningen är att det kan bli förmycket.

Blir som en öppen bok för alla, jag gillar va öppen och ärlig men kanske vill begränsa det till mina närmsta.

Får se vad som händer.

Jag vet oxå att min öppenhet och mina bilder drar åt sig fel typer som tror det ena och andra och det är tröttsamt och dom åker ut en efter en.

Vad har hänt med dagens gentlemän?

Finns det några kvar egentligen?

Min erfarenhet av kontakt med andra könet i denna media värld är att det inte tar många meddelanden förrän det går över på sexsnack, och bilder.

När jag var singel innan barnens pappa var det inte så.

Vi vill känna oss speciella och det gör vi inte när meddelanden handlar om att dom vill visa sin kropp och en bild på "stoltheten" efter Hej! 

Kom igen... Avtändande! 

Bekräftelse behöver alla men poängen är att kunna bekräfta sig själv så pass så man inte behöver andras.

Har man en partner minskar behovet för man får det automatiskt av varandra.

Alla behöver känna sig viktiga, älskade och speciella.

Jag jobbar fortfarande på att klara allt själv.

Viktigt att veta och acceptera är att det inte är fel att gilla uppmärksamhet och bekräftelse!

Puss på er!