/ Allmänt /

Orka.

Jag har upplevt en otrolig resa sen min seperation.
Varit så sjukt långt nere, inte orkat le och visste inte hur jag skulle klara ta mig igenom allt.
Jag vet att jag inte är ensam och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.
Men jag vill dela med mig I'm mina känslor och mina tankar.
Jag kunde le igen men har gråtit floder om inte hav för att ta mig dit.
Förtvivlan och mitt förtroende till människor försvann totalt.
Det enda som höll mig uppe var mina barn och min familj.
Jag har fått erfara så otroligt mycket sorg, svek och lögner men oxå väldigt mycket stöd och kärlek som gjort att jag  lyfts framåt.

Det tog väldigt lång tid innan jag hade lust eller ork att träffa någon.
Jag har träffat någon under dessa 4,5 år men jag that träffat två stycken där jag känt mycket intresse tillbaka men det har vid något tillfälle visat sig finnas lögner och svek inblandat.
Jag blir så trött och utmattad på människor som kan låssas bry sig och känna men det visar sig att mycket var spel och lögn.

Jag vet givetvis att kärleken kommer och jag vet att det kommer en tid för mig med.
Men jag är inte letandes, desperat eller olycklig ensam så det inte missuppfattas!!

Jag blir bara trött på alla turer man ska igenom innan man når dit, vet inte om jag är så intresserad av att utsätts mig för det.

Jag kan ofta sakna någon att dela livet med, någon som håller av en och älskar varje minut man har tillsammans.
Känna gemenskap och att det ör vi emot världen.

Men priset till att nå dit är jag inte söker på att jag vill betala.
Så mycket otrohet jag sett under dessa år, så känns det som behovet av det "förbjudna" är starkare än vad folk vill erkänna.
Bekräftelsebehovet är större än nånsin och nyfikenheten av att ha ett kravlöst liv är ett faktum.
Det sexuella är öppnare och friare än vad det någonsin tidigare varit och det väcker nya vägar för många experimentella människor.

Vill jag leva så?

Jag har även upplevt svek bland folk som jag trodde var mina vänner så jag är så utpumpad på sorg och besvikelse.
Jag väljer då hellre att vara ensam ön se och uppleva sånt.
Risken är för stor !

Men samtidigt blir det väldigt ensamt att leva ett liv isolerad och skyddad, för det innebär ju även att man isolerar sig från lycka och glädjen.