/ Allmänt /

Varför är barn elaka?

Som liten var jag ganska tuff och självständig redan då, jag älskade leda och gillade om någon såg upp till mig.
Ville alltid bara hänga med grabbarna och siktade efter att va den "coola"
Som alla killarna gillade för jag var en cool tjej.
Jag var väldigt snäll och godhjärtad men föll in i grupptrycket emot en person som plågat mig i många år och som jag har svårt att komma över.
Det har plågat mig mer än någonsin sen jag själv fick barn.
Vi hade en kille på gården där vi bodde som vi tyckte va mesig och mycket pga att andra tyckte det så föll man in i att han VA mesig.
Han var förmodligen inte mesigare än någon annan av oss, men trycket och alla osäkra barn som måste hitta någon att hacka på, så blev denna stackars kille just den.
Många var alltid så taskiga mot honom och jag shcäms att jag var med många gånger.
Vi bjöd honom på popcorn som vi först haft i näsan, stackars honom som blev glad att vi bjöd och vi var så elaka.
Detta är ganska tungt att blotta mig om för det äter upp mig som jag skäms.
Jag är och har alltid varit mån om andra och varmhjärtad!
I dag är jag arg för att jag inte vågade stå emot och stå upp för honom!
Vad är det som gör att vissa barn är så elaka?
Varför vågade jag inte stå upp?
Förmodligen av rädslan att jag oxå skulle bli påhoppad och utstött, men det är ju fruktansvärt!
Jag har letat i perioder efter denne person för att jag vill skriva till honom hur jag känner och har känt.
Även om jag långt ifrån var den som höll på värst så gjorde jag ändå det någongång och det är fruktansvärt.
En gång så lurade jag in honom i trappan för att prova hur det skulle kännas att slå någon.
Jag klarade knappt av det och han sprang iväg.
Det är dom två gånger jag minns starkt att jag var elak och det äter upp mig
Efter mycket om och men så har jag lyckats få tag på hans nr och har precis skrivit till honom.
Så här skrev jag.

Hej .......
Jag vet inte om du minns mig.
Therése Wahlgren som bodde på gården som du.
Jag känner att jag måste skriva till dig.
Något som plågat mig i många år och jag har letat i perioder efter dig på bla Fb för att skriva till dig.
Din syster hade kommenterat på en bild så jag kontaktade henne och fick ditt nr.
I dag med två barn blir allt mer plågsamt än tidigare oxå.
Har tänkt enormt på dig och skäms något otroligt av hur elaka vi var som barn mot dig.
Fruktansvärt hur barn kan betee sig och jag var en av dom.
Jag mår och har mått så dåligt av det.
Kanske inte kan föreställa mig hur du hade det.
Men det måste varit plågsamt för dig.
Vad som gör att man hängde på grupptrycket, är för mig en gåta.
Jag är en väldigt varmhjärtad person och är förvånad att jag inte då va stark nog att stå upp för dig.
Jag hoppas verkligen du godtar min ursäkt och att du har fått ett bra liv.
Jag är jätteledsen över hur dum jag varit mot dig.
Va inte många gånger men det var dom gånger förmycket.
Såg oxå hur andra behandlade dig.
Jag är jätteledsen för det.
Med vänlig hälsning, Therése Wahlgren 

//
Det är aldrig försent!
Men usch va fruktansvärt att man inte kan känna den empati och medlidande som barn, som man kan som vuxen.
Jag vill uppskatta att jag gick på låg/mellanstadiet när detta ägde rum.
Jag ber och hoppas att vi kan hitta ett stopp för mobbing och att ingen ska behöva uppleva att vara mobbad eller utanför.

Detta har varit otroligt tufft för mig att erkänna och skriva öppet om vad jag tillsammans med andra gjorde men jag känner att jag måste dela med mig av det.
Kanske fler som kan ta kontakt med människor dom gjort illa och säga förlåt.
Det kan hjälpa den personen enormt.

Återkommer med svaret, för jag skickar detta meddelande direkt efter detta inlägg.
💋
#1 / / Peter Alakoski:

Hej. Fantsatiskt bra gjort med brevet och det uppskattas säkert och värmer denna persons hjärta. Har haft dessa tankar med elaka barn väldigt ofta och funderat tokmycket på varför detta sker.Som förälder säger jag till mina egna barn att vi är alla olika och det är helt okey.Aldrig någonsin på något sätt tillåtet att kränka en annan människa, säger jag till mina kids och jag tror att det måste vi som är föräldrar få våra barn att förstå.Nu är det inte så enkelt kanske som jag försöker skriva med dessa få rader i verkligheten... Har själv vuxit upp och utsatt för en hel del mobbing och detta inte av barn bara , utan av vuxna människor med som en liten 7-8 åring som inte förstod hur som t ex frisören jag var hos kunde kalla mig för diverse negativa saker om mitt utseende medans han klippte mig! Jaa växer man då upp i en föräldralös miljö så är det lätt att tro att detta är ok när man blir utsatt dagligen och inte begriper bättre, iallafall inte som barn... Nu skrev jag inte denna händelse för att du eller någon annan skall tycka synd om mig.Bara en händelse av många som gjort mig mer starkare och förstående pappa till 2 underbara barn som jag har idag:) Det du gjorde med att skicka in det brevet värmde mitt hjärta av att bara läsa det och förhoppningsvis är där fler därute som känner samma. Med vänliga hälsningar