theresewahlgren.blogg.se

Vi låg och pratade om kärlek, alla hjärtansdag och att dom skulle åka till sin pappa nu en vecka, eller rättare sagt sin farmor och farfar för deras pappa reser en del nu i jobbet.

Men dom har det riktigt kul hos son farmor och farfar, dom är ute mycket och hittar på mycket kul tillsammans så det ser dom fram emot men dom tyckte det va tråkigt att åka ifrån mig och att jag skulle vara ensam på alla hjärtansdag.

Som vi dessutom döpte om till "alla Fjärtansdag" 😝🙈

Jag blir så stolt och rörd av att mina barn alltid tänkt på mig, redan som små så har dom varit omtänksamma.

Dom är fortfarande små och tänker mycket och är väldigt omtänksamma.

Jag försöker förklara att jag inte sitter ensam utan jobbar och "leker" med mina kompisar, för dom inte ska behöva känna så som dom gör.

Innan vi gick iväg i morse så pysslade Anton med något i smyg, sen sprang han ut i hallen när vi skulle gå.

Han sa upprepade gånger till mig att inte glömma titta på sängbordet innan jag skulle lägga mig ikväll.

När jag kom hem såg jag denna fina teckning han gjort hastigt i morse innan vi skulle gå!

Finns inget som kan toppa detta!

Men gud vad jag saknar dom!

Dom är så himla fina, världens finaste.

Hur kunde jag få så fantastiska barn? 😊❤️❤️

Jag är så himla tacksam för att dom har världens bästa pappa och världens bästa farmor och farfar samt sitt nya syskon och hans mamma.

Men jag får givetvis ont i hjärtat att behöva vara ifrån dom.

Det får dom aldrig känna eller veta, blir så arg på dom ensamstående föräldrar som är "för ärliga" mot sina barn!

Vad gör det mot barnen? Jo dom får dåligt samvete och mår dåligt för att den föräldern bara tänker på sig själv och säger sånt till barnen!

Jag säger alltid att jag saknar dom när dom inte är hör men vi ses på fredag igen!

Säger alltid att jag älskar dom mest i hela världen och att det inte finns någonting jag inte skulle göra för dom och att jag tänker på dom varenda minut men att dom ska ha kul med sin pappa och sin nya familj på pappas sida så ses vi om en vecka igen!

Jag är så glad att jag kommit förbi allt det smärtsamma och kunna säga så till barnen om sin nya familj utan att det gör ont eller att jag känner mig hotad!

Jag vet dom älskar mig och att jag är deras mamma, jag vet att ingen kan ta det ifrån dom och jag är så glad att det finns ytterligare en person i deras liv som håller av dom och att dom har fått en underbart söt och go lillebror.

TÄNK att jag verkligen känner så ifrån hjärtat!

Det trodde jag aldrig för två år sedan nör jag nästan inte fick luft av bara tanken att dom skulle få ett syskon, rädslan för att se mitt ex med sin sambo och se henne gravid gjorde att jag inte fick luft.

Men jag är förbi allt det och det är så skönt.

Jag träffar henne ofta med deras lillebror på dagis nör jag hämtar Tyra och deras lillebror lyser upp när han ser mina barn och det gör mig alldeles varm i hjärtat.

Att jag innerligt känner kärlek till deras lillebror gör mig stolt och stark.

Det kommer kanske en dag när deras lillebror kommer hem till oss när han blir äldre och han är givetvis alltid välkommen hit.

Tänk vad allt kan bli bra tillslut.

Jag är så stolt och glad att jag är där jag är idag, jag är så glad att jag klarat det och klarar tänka som jag gör och framförallt känna som jag gör.

Hur många hade klarat bli vän och känna kärlek till sitt ex nya tjej och deras barn.

Tror ibland det är något "fel" på mig, Hahaha..

Oj vad jag vuxit som person i detta!

Vill dela med mig så andra får hopp och att dom tar sig ur situationer som skadar barnen och dom själva.

Nog med att berömma mig själv så måste jag verkligen berömma hans nya sim kom in i en tuff period och fått anpassa sig in i en väldigt speciell situation, hade hon inte varit en sån fin människa och stark så hade vi aldrig haft en sån bra relation och kunnat ge våra barn den trygga miljö dom fått.

Jag är enormt tacksam!

Tänk så sjukt, ni som följt mig framförallt privat och vet hur tufft jag haft det till detta jag känner idag.

Vill passa på att lyfta min familj och mina vänner som givetvis har en stor del i hur jag utvecklats och klarat mig igenom allt och att tillslut komma ut på "andra sidan"