/ Allmänt /

Slängas mellan två världar

Det är märkligt när man ena veckan lever singelliv, äter skräpmat, jobbar sjuka pass, bor i studion med penseln och dagdrömmer om barn och familj nör man för en stund glömmer bort att man är 35+
Andra veckan kommer barnen, vi myser, jag torkar snor, springer på aktiviteter, hänger på lekplatser, lagar mat, bakar, städar och läser sagor.

Det är en märklig omställning samtidigt som jag i dag 4,5 år senare kan se det positiva med det.
Att jag får samla energi nör jag är själv, får fokusera på mig själv utan dåligt samvete, kan satsa på min karriär och göra vad jag vill utan att behöva må dåligt för att jag inte är hemma mer med barnen och att jag kan njuta av tystnaden.

Någonstans måste man försöka leta upp det ljusa i allt mörker för att inte sänka sig.
Det finns alltid ljus i det mörka även om det kan ta tid att se det!
Allt negativt du får vara med om medför alltid något gott!
Jag har slutat titta tillbax och ångra mig eller tänka på saker jag kunde gjort annorlunda.
Jag gjorde det jag gjorde, gör det jag gör av en anledning.
Inget är slöseri med tid.
Man lär sig alltid någonting av sina upplevelser.
Bra eller dåliga.

Kontrasten som är störst med dessa två världar är saknaden av närhet och att känna sig älskad den veckan barnen inte är här.
När dom är hemma så kramas vi mycket och säger säkert 50 gånger om dagen om hur mycket vi älskar varandra.
Beröringen från barnens kramar, pussar och mys är otroligt saknad nör dom inte är här.
Beröring och kärlek är enormt viktigt.

Jag älskar mina små troll och sängen känns tom när ni inte är hemma.
Jag älskar ha era ben och armar över mig även om jag riskerar en blåklocka och ett utpetat öga då och då 😝
Jag älskar er ❤️❤️




 
Ni är allt jag lever för ❤️❤️