/ Allmänt /

Tungt.

När jag ser andra med barn så blir jag helt varm i kroppen och tittar på dom och ler, pratar ofta med dom och ser rörd ut.
Föräldrarna ler och unnar mig det för jag tror någonstans dom tänker att jag inte fått nån barn än eller inte kan.
Den känslan är tuff när jag har två underbara barn som jag önska fanns hos mig varje dag, även om jag vet dom har det super hos sin pappa, men tomheten kan aldrig ersättas.
Förvirringen i hjärtat att ha en vardag ensam utan att ta hand om mina barn är ganska tuff.
Att ställa om hjärnan och hjärtat att bara ha sina barn på halvtid efter att man nästan precis fått dom.
Tror alla föräldrar kan förstå smärtan, framför allt vi mammor som oftast är den som har koll på allt och sköter större delen. Samt burit dom i 9 månader i magen och sen varit mammalediga.
Även den psykologiska delen med bandet av en förlossning och amning.
Går inte förklara i ord.
Även om det varit plågsamt och många tårar så har jag givetvis hittat en vardag 4 år senare, för att jag inte haft nått val.
Jag är supernöjd med vad jag har åstadkommit och hur jag lyckats ta mig igenom den tuffa tid.
Och finna lyckan i mig själv igen och i det jag gör och uppskatta min tid för mig och min karriär.
Men det kommer alltid finnas ett tomrum varannan v.
❤️❤️
Älskar er och tänker på er konstant. 

Min tatuering på min kropp är en text till er.

I will always love you and support you
No matter what distance lies between us. 😘😘