theresewahlgren.blogg.se

Att hålla kvar spänning, passion och kärlek. Men samtidigt fungera i vardagen med stress, oro och kriser.

Det krävs otroligt mycket jobb och energi för att hålla ett förhållande starkt, kärleksfullt och stabilt.

Framförallt när barn kommer in i bilden.

Det är tufft att lägga sina egna behov år sidan och bara få vardagen att fungera med små barn.

Något vi kvinnor är experter på är att vara kontrollerade med allt, framförallt efter man fått barn.

Det är oftast vi som tycker vi har "koll" på allt och kan allt bäst.

"Vi vet ju bäst vad våra barn behöver" 😝

På så sätt låter vi oftast inte papporna få klara det själv, inte för dom inte klarat det men för att dom kanske inte gör på vårt sätt.

Det fick jag ta mig igenom i min seperation, att bla bara släppa kontrollen och lita på att deras pappa klarade det!

Han kanske inte gjorde på mitt sätt, men på sitt eget sätt och det blev bra ändå!

Tänk så jobbiga vi kan vara när pappan ska vara hemma med barnet och vi skriver långa listor och ringer 24 gånget under kvällen för att kolla av!

Det måste vara sjukt irriterande!

Men tänker vi inte oss för så blir det så, jag tror vi har något i oss som gör att vi "tar över" kontrollen och har svårt att förlita oss på våra män i den situationen, att dom klarar det.

Självklart klarar dom det, och om dom skulle missa något, klä barnet fel eller värma vällingen förmycket så är det ju inga livsviktiga saker i det stora hela!

Vi måste tagga ner och låta våra män få utrymme att klara saker och utvecklas själva!

För hur attraktivt är det för dom och leva med sin "mamma"?! 

Resultatet blir oxå att dom alltid känner sig dåliga och otillräckliga, och dragningen till att söka nytt på annat håll blir oxå starkare.

Vi ska givetvis inte gå och oroa oss hela tiden för det, men tänk efter om du alltid får klagomål och blir påhoppad om små grejer, det är inte kul.

En man har dessutom ett större behov att känna att man är "mannen i huset",

mannen som kan ta hand om sin familj och vara den starka som skyddar sin familj.

Så var det för många många år sedan och även i djurriket och det sitter i våra gener.

Män vill känna sig behövda och tillräckliga.

Där krockar vår fight om jämställdhet för vi kvinnor blir starkare och starkare och männens gener blir kränkta.

Så vi måste börja tänka oss för mer, så vi kan hålla det "inbyggda" i schack!

Tänk inte bara på att du "måste" ha någon o ditt liv utan fundera om du verkligen har tiden, energin och orken att få ett förhållande att fungera.

Och tänk för Guds skull dig för nör du går inför att skaffa familj och barn.

Det tar mycket på krafterna och du måste vara mogen nog att förstå att bekräftelse och uppmärksamhet kommer i extremt mindre doser för man har full fokus på barnen och få allt att fungera med dom.

Det tar oxå tid att ställa om mig och tänka på allt som kommer med det paketet.

Mat, Bvc, blöjor, sömn, så småningom aktiviteter, läxor och massa planering.

Samtidigt som du ska vara den "perfekta partnern".

Inte lätt alls.

Klandra inte dig själv om du inte klarar allt.

Prioriteringar tar över och barnen kommer först.

Det finns inbyggt hos oss kvinnor som går igenom mycket förändringar hormonellt och i mognaden nör vi blir gravida.

Oftast är vi mognare än männen från början och vi har börjat "träna" på mammarollen redan som små med våra dockor.

Längtan att få rollen på riktigt är stark och vi njuter oftast till fullt nör dagen kommer.

Männen förändras i hjärtat men inte mer än så, just därför tror jag männen har det riktigt tufft när dom ser banden mor och barn får och han ska bara finnas och få allt att fungera.

Den är inte lätt för någon.

Tror det ofta brister där och folk klarar inte sig igenom det.

Tror oxå att det handlar om att den åldern oftast folk skaffar barn så är den sexuella driften, spänningssökande, och passion extra stark och det krockar med följderna som barn tillför.

När man är äldre så ligger dom drifterna kanske inte högst på listan mer och man söker en livskamrat dom stöttar testen av livet.

Då fungerar det starkare tror jag.

Detta är vad jag tror och vad jag tror många känner igen sig i.

Va stark och ta hjälp av rådgivning redan vid graviditeten för att se vad som kan ske så båda kan se varningssignaler i god tid och förstå dom.

Få tips om vad som kan hjälpa och få veta att det är fullt normalt att vissa saker kommer med paketet.

Vänta inte tills det är försent!

Ha 1 dag i månaden som ni bokar hotell där den ena av er åker till på morgonen och har en heldag ensam, sen möts ni på en restaurang precis som förr, där ni inte vet hur den ena eller andra gjort vid sig.

Så undviker ni oxå bråken innan om att klä sig , i vad och stressen.

Tror det kan va en bra grej för alla.

Spänningen ökar och sen sover ni på hotellet på natten tillsammans.

Kämpa på men framförallt ha förståelse för situationer, olikheter mellan man och kvinnas utveckling och va stark.

Sist men inte minst!

Ha tålamod!  💋