/ Allmänt /

Trygghet är värdefullt.

Trygghet är enormt viktigt och stort.
Bara att få känna sig trygg, trygg från allt runt omkring. 
Känna sig avslappnad och trygg med sig själv, sina nära och sin tillvaro.
Enormt värdefullt.
Alltifrån att känna sig trygg i sitt hem som tyvärr många runt om i världen inte kan, deras rädsla från att bli skjutna, att huset sprängs eller att se andra bli dödade.
Svårt att förstå den otrygghet dom känner, när vi lever som vi gör i Sverige.
Trygghet kan beskrivas i så olika  iver men det gemensamma är att trygghet är värdefullt.

Jag känner mig enormt trygg i min tillvaro, på jobbet, med familjen, med vännerna och privat just nu.
Det är så skönt.
Det skrämmer mig lite att jag kanske aldrig kommer känna mig trygg att släppa in någon i mitt liv.
Min rädsla från att bli lurad, bedragen och sviken är stor.
Min trygghet är värdefull och för dyrbar för att riskera.
Det handlar absolut inte om att jag inte vill eller kan träffa någon, men jag är hårdhudad nuför tiden vilket har blivit min trygghet.
För min trygghet är värdefull.
Söker känslan av trygghet jag hade dn gång med någon men jag vet inte om jag någonsin kommer känna precis så igen, var nog för trygg och naiv på den tiden.
Man ger sig in i något tillsammans och barn på det, då stannar man där och klarar det tillsammans.
Så tänkte jag.
Vet idag att det var naivt av mig, samtidigt som jag oxå vet att i många fall är det, det bästa för alla att lämna.
Jag är inte bitter över det längre som jag var i början.
Jag har accepterat att detta var det bästa, men är ärlig med att jag blev enormt sviken.
Der är väl ganska vanligt å andra sidan att en person i en relation som bryts upp blir mer ledsen och känner sig sviken.
Det tar bara lite längre tid för den personen att inse att det var det bästa.


💋


#1 / / Anonym:

Trygghet är en grundstomme som alla borde få ha. Att ha någon vid sin sida som skapar trygghet kan för många kännas som en självklarhet. Det tar lång tid att bygga upp trygghet och tillit för och till en annan men bara några sekunder att rasera. Då står man där maktlös, förnedrad och med skam. Trots att man inte är den som orsakat det hela. Känner igen dig i det du skriver och varit med om. Från att känna fullständig kärlek och trygghet till att mattan bara rycks undan.
Det gör att man Har/får svårt att lita på någon igen. Den som raserade min trygghet hade barn vilka var ganska små när vi träffades. Blev som en far för dem i deras ögon då inte deras egna pappa var så intresserad. Det tog hårt att inte få vara den som kunde ge och skapa trygghet för dem längre. Alla bygger vi upp murar. Ju mer man prövas som människa ju högre och fler blir murarna. Men en sak är säker Therése man måste ibland stå på tårna och bara kika över trots rädslan. Bit för bit plocka ner murarna. Det finns människor som kan skapa trygghet igen. Det viktigaste är att man först skapar sin trygghet själv. Därefter kan man titta över murarna. Världen är vacker😀😀