/ Allmänt /

Älskade föräldrar.

Har börjat tänka mer och mer på ålder och nära.
Inser när jag ser mina barn blir större att jag oxå blir äldre.
Jag som ofta kan känna mig "liten" och mina föräldrars "flicka", har nu egna barn och ska sätta regler och fostra dom.
Jag, som fortfarande kan bli fostras av mina föräldrar, jag som ibland letar regler att bryta för mina föräldrar precis som när jag bodde hemma.
Jag, som ofta kom sent till skolan och hade svårt att komma upp på morgonen, ska nu se till så mina barn kommer i tid, mitt ansvar.
Nästan känslan av att jag kryper närmre barnen på morgonen och vill "diskutera" fram vilken lögn vi ska dra för att slippa gå upp så tidigt, tills jag inser att det är ju JAG, som lögnen ska dras för iså fall! 😝
Jag har ett stort ansvar, ansvar för hur mina barn formas av min fostran och levnad.
Mina värderingar och mitt synsätt smittar över på hur mina barn kommer tänka, precis som mina föräldrar format mig under min uppväxt.
Valet av skolan , valet av området vi bor i kommer ju forma mina barn genom umgänget dom får och skolans potential.

Allt detta gör mig påmind om att jag är riktigt vuxen nu.
Men det som gör mest ont är oron att mina föräldrar oxå blir äldre.
Kan aldrig någonsin tänka mig en dag utan mina föräldrar.
Vi pratar varje dag, alla beslut tar jag med dom först.
Mina far och morföräldrar finns inte mer och det skrämmer mig enormt att nästa generation som lämnar är ju deras och sen min.
Jag är så rädd för den dagen.
Jag har otroligt mycket stöd och hjälp från mina föräldrar.
Dom har gett och ger mig och mina barn så mycket och vi kan uppleva roliga saker tillsammans tack vare dom.
Dom följer med på många aktiviteter med barnen, semestrar på barn/familje ställen istället för att välja en semester för bara dom två.
Jag kommer aldrig kunna ge och tacka dom tillräckligt.
Mm mamma har fått benskörhet och pappa har KOL och igentäppta kärl vilket gör mig livrädd.
Rökningen är en stor del i detta och jag vet att fortsätter dom röka så kommer det inte sluta bra.
Framförallt inte för pappa, KOL kommer föra att han kvävs tillslut.
Jag hade önskat som slutade och hade drömt om o se min pappa träna och va sund.
Vill ha dom kvar länge och detta gör mig orolig.
Dom betyder så mycket för mig.

Jag kommer ta tag i min rökning på riktigt in i nya året.
Jag ska fan klara det denna gången och hålla det!

Jag hoppas även mina föräldrar ändrar på sitt levendre 
Jag älskar er och kan aldrig tänka mig ett liv utan er!



Ni är en stor del i mitt och mina barns liv och vem ska jag ringa och berätta roliga saker barnen för för?
Vem kommer glädjas av dom nyheterna lika mycket som ni?
Vem ska jag ringa när jag är ledsen eller när jag är glad?
Vem ska åka med mig och barnen på utflykter och Loppisrundor ☺️.

Ni måste finnas föralltid.
Jag älskar er mer än jag kan beskriva.
Och pappa, en dröm jag har är att köpa tillbaka din älskade bil du sålde när jag var liten och som jag vet att du fortfarande lider för.
Din Mustang cabriolet -64,5
Årsmodellen 1964 och en halv va mycket viktigt sa du när jag va liten, och du va så stolt!
Och att den var i originalskick!
Du vet oxå att den finns i Bjerred idag.

1964 kom den modellen så därför va det viktigt.
Än idag kan du regnr på den och jag hade önskat jag kunde hinna köpa den till dig.
Hade gjort vad som helst för att se sin min om den stått på gatan en dag till dig.

Jag älskar er så mycket. ❤️❤️